Rimskivling (Cortinarius caperatus)

Rimskivling (Cortinarius caperatus)
Guide till plockning, recept och tips

Vad är Rimskivling ?

Rimskivling (Cortinarius caperatus) är en mycket uppskattad matsvamp som växer i barr- och blandskog, ofta i fuktiga marker med mossa, från sensommar till sen höst. Den känns igen på sin beige till gulbruna, veckade hatt och den karakteristiska mjöliga hinnan (rim) som ofta täcker svampen. Arten är ätlig och anses vara en av de bästa i Cortinarius-släktet, som annars domineras av giftiga arter.

Kännetecken och arter

Rimskivling (Cortinarius caperatus) är en uppskattad matsvamp som är lätt att känna igen tack vare sina tydliga kännetecken. Hatten är 5–12 cm bred, först halvkupig men blir senare utbredd med en karakteristisk mörkbrun till ljusbrun färg. Hattens yta är fibrös och kan ha ett lätt randigt mönster, medan kanten ofta är inrullad hos unga exemplar.

Skivorna är först ljusbruna och utvecklas med tiden till mörkbruna, täta och smala. Foten är vit till ljusbrun, tjock och fast, ofta något fibrös och täckt av små fjäll. Köttet är vitt, fast och sprött med mild smak och svag, angenäm doft.

Rimskivling växer främst i mossiga barr- och blandskogar, ofta i närheten av gran och tall. Den förekommer från sensommar till tidig höst, och växer enskilt eller i mindre grupper.

Ett tydligt kännetecken är den fibrösa hatten, de bruna skivorna som mörknar med åldern, och fotens små fjäll. Kombinationen av dessa drag gör Rimskivling lätt att skilja från andra svampar, vilket är viktigt för säker plockning.

Hatt

5–12 cm, gulbrun till ockra, först klotformig, senare utbredd med vågig kant, ofta med vitaktig rim.

Skivor

Ljusbruna → rostbruna med ålder.

Fot

6–12 cm, ljusgul till vitaktig, med ringzon av kvarvarande slöjrester.

Kött

Ljust, fast.

Lukt

Svag, behaglig, lite nötig.

Smak

Mild och angenäm.

💡 Förväxlingsarter att se upp för:

En förväxlingsart när det gäller svamp innebär att en svampart lätt kan blandas ihop med en annan.
Ofta handlar det om en ätlig svamp som däremot misstas för en giftig art, eller tvärtom.
Just därför är det viktigt att känna till de vanligaste förväxlingsarterna för att undvika misstag vid svampplockning.

🚫☠️

Giftiga spindelskivlingar (Cortinarius spp.)

T.ex. toppig giftspindling. Dessa har annan lukt,
ingen tydlig ringzon och ofta starkare färg.

Giftiga

🚫

Trädesmusseron (Hebeloma spp.)

Oätliga, ofta besk smak.

Oätliga

Ingående ingredienser och förändring under tillagning

Beräkningarna tar hänsyn till viktförändringar, framför allt genom förlust eller upptag av vatten och fett vid tillagning, och detta sker med hjälp av justerings faktorer. Dessutom används vid beräkningarna faktorer som justerar för näringsämnes förluster av både vitaminer och vissa mineraler under tillagning. För att göra det tydligare visas de faktorer som används i tabellen nedan. Ett värde på 1,00 innebär därför ingen förändring, medan ett lägre värde än 1,00 visar en förlust och däremot ett högre värde än 1,00 anger en ökning.

 Svamp vätska bortkokt
LivsmedelsgruppGrönsaker o baljväxter
Mängd (g)153
Faktor för viktförändring vatten1,61
Faktor för viktförändring fett1,00
Tiamin1,00
Riboflavin1,00
Vitamin B61,00
Folat, totalt1,00
Vitamin B121,00
Vitamin C1,00
Kalium, K1,00

Svamp – lär dig skilja på ätliga och giftiga sorter

Källa: Livsmedelsverket

Allemansrätten
Plocka blommor, bär och svamp

Källa: Naturvårdsverket

Så plockar du Rimskivling viktiga tips och regler att följa

Regler för svampplockning i Sverige:
Det rekommenderas ofta att plocka högst 1–2 kg per person och dag på allmän mark. Däremot bör du aldrig plocka på privat mark utan tillstånd.

Tidpunkt

Augusti–oktober (beroende på väder).

Plats

Barr- och blandskog, gärna i mossa eller på fuktig mark.

Verktyg

Svampkniv och korg (plastpåsar gör svampen slafsig).

Skär, inte dra

Skär svampen vid foten för att bevara myceliet.

Symtom vid fel förväxling

Giftiga spindelskivlingar kan ge livshotande skador (njur- eller leverskador).

Vanliga misstag – och hur du enkelt kan undvika dem

Blandar ihop med spindelskivlingar

Lär dig ringzonen och den ljusa färgen.

Plockar för gamla exemplar

Dessa mörknar och blir sega.

Förvarar i plastpåse

Leder till kondens och snabb förruttnelse.

FAQ – Vanliga frågor om Rimskivling

Är rimskivling god?

Ja, en av Sveriges bästa matsvampar med mild, nötig smak.

Kan den förväxlas med giftiga svampar?

Ja, med spindelskivlingar – var därför alltid helt säker på artbestämning.

Vilken skog är bäst?

Barr- och blandskogar, gärna med mossa och fuktig mark.

Hur förvarar man Rimskivling
bäst?

Färsk: 2–3 dagar i kyl i papperspåse.

Frys: Förväll eller förstek, frys i portioner.

Torka: Mycket bra att torka – bevarar smak och konsistens.

Förvaring av Rimskivling

Att förvara rimskivling på rätt sätt är avgörande för att bevara både smak och konsistens. Rimskivling är en uppskattad matsvamp med fast kött och mild smak, men den innehåller mycket vatten och bör därför tas om hand direkt efter plockning. Färska rimskivlingar håller sig i kylskåp i 1–3 dagar. För bästa resultat bör de förvaras i en papperspåse eller luftig korg, eftersom plastpåsar stänger inne fukt och gör att svampen snabbt blir slemmig.

För längre hållbarhet kan rimskivling förvällas och frysas. Förvällning innebär att svampen snabbt kokas i några minuter innan den kyls ner och packas i fryspåsar eller burkar. Den kan sedan användas direkt i soppor, stuvningar eller grytor, och både smak och konsistens bevaras på ett bra sätt.

Rimskivling kan även torkas, vilket gör den hållbar i flera år. Skär svampen i tunna skivor och torka på låg värme i ugn eller i svamptork. Förvara den torkade svampen i tättslutande burkar på en mörk och torr plats. När den återfuktas kan den användas på samma sätt som färsk svamp i matlagning.

Sammanfattningsvis är rimskivling bäst färsk, men med rätt förvaring kan du njuta av denna delikata matsvamp även efter svampsäsongen, genom frysning eller torkning.

1

Torka

för koncentrerad smak och lång hållbarhet.

2

Frys in

efter förvällning.

3

Sylta eller lägg in

för spännande tillbehör.

Recept med Rimskivling

Smörstekt rimskivling

Ingredienser:

  • 400 g rimskivling
  • 2 msk smör
  • 1 vitlöksklyfta
  • Färsk persilja
  • Salt och svartpeppar

Gör så här:

  1. Rensa svampen noggrant och skiva i lagom bitar.
  2. Stek i smör på medelhög värme tills vätskan kokat bort.
  3. Tillsätt hackad vitlök och fräs ytterligare 1 minut.
  4. Krydda med salt, peppar och strö över färsk persilja. Servera som tillbehör eller på rostat bröd.

Rimskivling i gräddig pastasås

Ingredienser:

  • 300 g pasta
  • 300 g rimskivling
  • 1 schalottenlök
  • 2 msk olivolja
  • 1 dl grädde
  • 1 dl parmesan
  • Salt och peppar

Gör så här:

  1. Koka pastan enligt anvisningen.
  2. Stek svamp och hackad lök i olivolja tills vätskan kokar bort.
  3. Tillsätt grädde och parmesan och låt sjuda 3–5 minuter.
  4. Smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan och servera direkt.

Rimskivlingssoppa

Ingredienser:

  • 500 g rimskivling
  • 1 gul lök
  • 2 msk smör
  • 7 dl grönsaksbuljong
  • 2 dl grädde
  • Salt, peppar och färsk timjan

Gör så här:

  1. Rensa och hacka svamp och lök.
  2. Fräs i smör tills de mjuknar.
  3. Häll på buljong och låt sjuda 10 minuter.
  4. Tillsätt grädde och mixa soppan slät.
  5. Smaka av med salt, peppar och toppa med timjan. Servera med nybakat bröd.

Hur ser Rimskivling ut?

Rimskivling (Cortinarius caperatus) är en eftertraktad matsvamp i Sverige som är lätt att känna igen tack vare sina tydliga kännetecken och goda smak. Den växer främst i mossiga barr- och blandskogar, ofta i närheten av gran, tall eller björk, och dyker upp under sensommar och höst, vanligtvis mellan augusti och oktober. Rimskivling trivs på fuktig, sur jord och är ofta riklig på platser där den förekommer.

Hatten är 5–12 centimeter i diameter, först halvkupig men blir med åldern mer utbredd och flack. Den har en karakteristisk skrovlig eller fjällig yta med tydliga åsar som strålar ut från hatten mot kanten. Färgen varierar från ljust brun till beige, och kan ibland uppträda med rostbruna toner. Hattens kant är tunn och kan vara lätt uppvikt hos äldre exemplar.

Skivorna under hatten är vita till ljusbruna och tämligen täta. De är först täckta av ett tunt slöjliknande spindelnät (cortina), som med tiden bryts när svampen mognar, vilket är ett viktigt kännetecken. Foten är vit, fast och cylindrisk, ofta något tjockare vid basen, och kan få lätt brunaktig ton med ålder. Köttet är vitt, fast och sprött, med mild och angenäm smak utan bitterhet.

Rimskivling är mycket uppskattad i matlagning och passar bra i soppor, grytor, stuvningar och stekt som tillbehör. Den kan även torkas eller frysas för längre förvaring.

För säker plockning är det viktigt att känna igen den fjälliga hatten, vita skivor och cortina, eftersom vissa Cortinarius-arter är giftiga.

Rimskivling → Receptsida

Länk till sida med flera Rimskivling recept.

Rimskivling → Plocktips

Länk till sida med tips om plockning, utrustning och säsong.

Rimskivling → Oätliga svampar

Länk till sida med falsk kantarell och narrkantarell

Rimskivling → Förvaring

Länk till guide om torkning, frysförvaring och hantering av färska Rimskivling